Det är dags att vi river av en lista va? 

Listar årets månader här;

1. december. Man gillar ju inte vintern så mycket men när det gäller december, då är alla glada. Jag kan tycka att ordet magisk (ett ord som jag alltid kommer associera med Alladin av någon anledning, det är Peter Jöback som gör Alladins röst för övrigt) överanvänds i medierna nuförtiden, men när det kommer till julen som högtid, så anser jag att den är magisk. 

 

2. juli. Sommarens epicentrum. Sverige står mestadels still. När till och med Anders Timell har semester, då vet man att det står still. 

 

3. maj. Om juli är det man väntat på, så är maj den månad då man inser att juli är på väg. Då allt är på gång, man får alltid upp livsglädjen i maj.

4. juni. Jag tänker mycket på skolavslutningar i juni. Lärare som efter 9 månader av bitterhet äntligen kan le och se i alla fall hyggligt lyckliga ut. Förutom Inga-Märit. En fin stund. 

 

5. oktober. Jag tyckte länge väldigt illa om hösten, sommaren var slut och det blev kallare. Men med åren så har jag lärt mig uppskatta hösten, oktober är ångest, ångest som i fotbollskval och ödesmatcher. En viktig månad.

 

6. april. Fattigmans-variant av maj. Det börjar röra på sig, men det är fortfarande för kallt. 

 

7. augusti. Jag är mer och mer kluven till augusti, sommaren börjar mer och mer dö ut. Och andra halvan av augusti är som en enda lång söndag innan skolan börjar igen, lite samma känsla. 

 

8. september. Början av hösten. Svårbedömd månad. 

 

9. mars. Tar chokladen hellre än månaden. 10 gånger av 10.

 

10. januari. Seg månad. 

 

11. februari. Alibi-månad. Ingen tendens åt något håll. Tur att den är kort.

 

12. november. Som en 30 dagars lång rispning av det där redskapet hos tandläkaren. Ni vet vilket. Hemsk.



Det här bildvalet har inget med inlägget i sig att göra, men Abou Vassiriki Diaby bör alltid vara med.