Ibland hatar jag att vara en kontrollmänniska, speciellt nu. Jag vill veta NU hur våren blir, hur framtiden blir. Om någon vecka flyttar Daniel  50 mil härifrån, åt fel håll dessutom skulle man kunna säga. Jahapp, så vad gör jag? flyttar, stannar kvar, flyttar, stannar kvar, flyttar, stannar kvar, FLYTTAR, STANNAR KVAR?!! Gud vad jag inte gillar den här situationen. Jag önskar att någon kunde berätta för mig vad jag ska göra just nu, säga "Elin gör såhär så blir det bra" Jag kommer inte må särskilt bra att vara ifrån honom, det säger sig självt, det borde väl alla förstå som har ett förhållande. Jag kommer däremot inte heller må jättebra av att flytta ifrån mina vänner och min familj, givetis så kommer vi fortfarande ha kontakt! Det tvivlar jag inte på, MEN det blir inte samma sak, vad gör jag där uppe i skogen förutom att vara med honom? You tell me...

 

 

Det börjar dra ihop sig, mitt liv stavas Å-N-G-E-S-T just nu. Men för första gången på de senaste månderna känner jag mig ändå lugn, jag sitter här och ler och känner mig totalt tom samtidigt som jag vill skrika i panik för jag inte vill gå igenom det här. Efter den värsta hösten i mitt liv vill jag bara kunna känna mig lugn och lycklig, och slippa oroa mig för saker. Det här med flytten är egentligen bara en liten del av det som är jobbigt nu, men den tar absolut störst fokus. SÅ JA, PLANEN ÄR???? Jag vill lägga mig och sova ett halvår, och sedan vakna upp när allting är "bra" och bestämt.